Det börjar närma sig, dryga fyra månader kvar. Nerverna börjar kannas av. Gick förbi en kyrka på väg till jobbet förra veckan och klockorna började ringa och jag fick fjärilar i magen.
Under hela den här tiden vi planerat så poppar det upp gamla minnen. Minnen som känns som en annan livstid. När S bodde i Köpenhamn och vi pendlade lika många timmar som vi tillbringade tillsammans ibland. Att han inte hade någon lägenhet det första halvåret så vi bodde på hotell varje gång jag kom ner. Långa promenader, middagar ute och hur jobbigt det var att åka hem.
Vi pratade engelska i ett och ett halv år för jag förstod inte ett ord danska och det var svårt att lära sig tyckte jag. Vår första semester till Grekland där vi bråkade nästan lika mycket som vi var sams. Alla tillbakablickar och att planera sitt bröllop gör en nyförälskad igen, kinda.
Åtta år och så många minnen. Och många fler ska det bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar